24.11 Tre frågor till Lunabba om nya PISA-resultat

Hem och Skolas styrelsemedlem Harry Lunabba har forskat i högstadiepojkars skolgång

Förbundet Hem och Skola 24.11 2017

 

Tre frågor om PISA-resultat till Harry Lunabba

De senaste resultaten från OECD:s Pisa-undersökning om 15-åriga skolelevers förmåga till problemlösning publicerades nyss. Rubrikerna blev braskande om den stora skillnaderna mellan finländska pojkars och flickors resultat. Harry Lunabba är styrelsemedlem i Förbundet Hem och Skola och pappa till två pojkar. Han arbetar som universitetslektor i socialt arbete vid Soc&kom vid Helsingfors Universitet och han har gjort sin doktorsavhandling om just högstadiepojkars skolgång. Därför är han den rätta att svara på Hem och Skolas fråga hur oroliga vi nu borde blir som föräldrar.

 

 

Hur illa går det för den finländska pojken?
- Man kan inte säga att det bara går dåligt för de finländska pojkarna! Generellt så klarade sig ju de finländska 15-åringarna mycket bra i internationell jämförelse. Därför känns rapporteringen om pojkarnas svacka som snäv och direkt missvisande. OECD:s PISA-rapport jämför medeltalet mellan könen på ett sätt som framställer pojkarnas prestationer i en alltför dyster dager. De allra flesta finländska flickor och pojkar ryms inom samma prestationsnivå som globalt sett är på mycket hög nivå.

Det som nog är oroande är den lilla grupp pojkar som halkar efter, både enligt nya PISA-resultat och Institutet för hälsa och välfärd, THL:s, färska rapport ”Hälsa i skolan”. Den här lilla, men växande gruppen underpresterande pojkar är en återspegling av samhällelig polarisering. Gapet mellan de här ungdomarna som misslyckas och den stora grupp som det går bra för växer. Det krävs en bred samhällelig insats för att få tag i de här pojkarna (och flickorna) både i skolan och utanför skolans dörrar.

 

 

Hur tycker du att man kunde motivera pojkarna i skolan?
Det viktigaste är att inse att man egentligen inte kan generalisera och betrakta pojkar som en enhetlig, homogen grupp. Det finns så stora skillnader inom gruppen, så det är olika saker som motiverar dem. I min egen forskning har jag gått in i en högstadieklass och deltagit i klassens vardag och observerat pojkarnas vardag för att få en bild över hur man bemöter pojkars behov av stöd i skolan. Studien visade klart att en nyanserad syn på pojkrollen är nyckeln till att förstå deras sits. Ett patentsvar för alla pojkars väg till motivation och inlärning finns inte, men rätt många verkar sporras av en mera omedelbar och direkt feedback på sina prestationer.

 

 

Hur kan föräldrarna stödja speciellt pojkarnas skolgång?
Som förälder gäller det att bejaka olika pojkroller och inte begränsa dem. Det omgivande samhället borde stötta pojkarnas vilja att satsa och vara bra i skolan så att det inte strider mot normen hur man skall vara om man är pojke. - Det skall vara okej att vara pojke och gilla läsning!

Grundskolans nya läroplan lyfter in element som gynnar pojkarna i framtiden. Jag tror och hoppas att en ökad hänsyn till olika elevers individuella särintressen, styrkor och stödbehov i skolarbetet kan främja att vi också når fram till de pojkar som nu halkar efter. Avgörande är att skolorna har resurser inte bara för den välmående majoriteten, utan också för dem som behöver det lilla extra i sin skolvardag.  

 

Bild på Harry Lunabba HR