Min gissning är att vi inom en snar framtid kommer att sätta stort värde inte bara på digitala innovationer, utan också på lärmiljöer som är fria från digitala distraktioner.
Som bäst pågår ett förnyelsearbete i våra skolor. Utbildningsstyrelsen konstaterar på sin webbplats att revideringen av läroplanen handlar om att säkerställa tillräckliga kunskaper och färdigheter och om att inspirera elever till lärande. Målsättningen är ädel, men utvecklingsarbetet har också mött förundran och kritik bland föräldrar och experter.
Kritiken riktas i första hand inte mot läroplanens ädla syfte, utan snarare mot metoderna – att öka på elevens aktivitet genom så kallad fenomenbaserad inlärning. Framöver ska elever själv sätta upp målsättningar för sitt lärande, lära sig att självständigt lösa problem och också att själv utvärdera sitt lärande. Allt detta ska dessutom göras med hjälp av digitala verktyg och digitala inlärningsplattformar.
Som förälder har jag fått följa med ibruktagandet av de nya undervisningsmetoderna i mina barns skola. Jag kan erkänna att jag drog lite på munnen när det visade sig att min 10-åring hade uppgett som sitt lärandemål “att bli bättre på att identifiera sina styrkor”.
Under hösten fick vi dessutom läsa i Helsingin Sanomat (18.11) att de nya metoderna avsevärt försämrar elevers inlärning. En parentes som tål att nämnas är att studien man hänvisade till byggde på data som samlats in före de nya metoderna tagits i bruk. Men det finns också andra studier som på goda grunder varnar för konsekvenserna av den annalkande digitala framtiden. I Yles nyhet (11.1) varnar hjärnforskarna Silja Kosola och Mona Moisala om hur det digitala informationsflödet försämrar barnens koncentrationsförmåga. Samma iakttagelse har gjorts av psykiatern Anders Hansen som är aktuell med boken Hjärnstark (2016).
Trots kritiken vill jag som förälder ställa mig positiv till skolans förnyelsearbete och skicka en uppmuntrande hälsning till lärare och utvecklare. Det är klart att skolan ska förnyas och uppdateras. Jag välkomnar också målsättningen att aktivera den enskilda eleven och att ta i bruk digitala verktyg. Nu gäller det att pröva sig fram, testa på nya idéer men också ta till sig de kritiska iakttagelser som görs i takt med att utvecklingsarbetet fortskrider.
Det gäller att utveckla en sund försökskultur där det ges utrymme att pröva och utforska nya verksamhetsformer. Men, en fungerande försökskultur ska också kunna erkänna misstag och felsteg så att det finns en möjlighet att dra tillbaka sådana innovationer som inte fungerar i praktiken. Detta gäller inte bara utvecklarna i våra skolor, utan den finska försökskulturen i största allmänhet.
De ivrigaste konsulterna har hävdat att allt som kan digitaliseras kommer att digitaliseras. En förnuftigare strategi vore att noggrant överväga vad som är värt att digitalisera. Min gissning är att vi inom en snar framtid kommer att sätta stort värde inte bara på digitala innovationer, utan också på lärmiljöer som är fria från digitala distraktioner. Den som testar och utforskar får se!
Harry Lunabba
styrelsemedlem i Hem och Skola, universitetslektor
Bild: Ian Lunabba
Tidningen Hem och Skola 1/2019
