18.3.2019
“Det var en gång en skoldirektör i en kommun i Svenskfinland som lediganslog ett rektorsjobb för den stora centralskolan mitt i staden. Ungefär i dessa tider var de två rektorer som hade beslutat sig för att söka sig nya utmaningar, sagt upp sig från sina jobb, sålt sina hus och från varsitt håll styrt kosan mot kommunen där det lediganslagna jobbet fanns.
Kort därefter knackade den ena rektorn på dörren hos skoldirektören som hade lediganslagit rektorsjobbet. Rektorn och skoldirektören satt och pratade en god stund och tillslut frågade skoldirektören om rektorsaspiranten hade några frågor. Då sade rektorn: Jag undrar hurudana föräldrarna till barnen i centralskolan är? Skoldirektören svarade med en motfråga: Hur var det i skolan där du jobbade senast?
Ja, svarade rektorn. Det var nog en stor orsak till att jag slutade, just föräldrarna. De hade överhuvudtaget inte något intresse för skolan. De tyckte att vi i personalen skulle ta hand om allt. De dök inte upp på möten och var de i kontakt var det mest för att klaga på skolan. Då sade skoldirektören: Dessvärre är det precis likadant här hos oss. Rektorn kände sig besviken, för hen hade gärna tagit emot jobbet, men kände då att detta nog inte var det rätta och skoldirektören erbjöd inte heller jobbet åt hen.
De dök inte upp på möten och var de i kontakt var det mest för att klaga på skolan.
Efter några dagar knackade det åter på dörren hos skoldirektören. Också nu satt rektorn och skoldirektören länge och diskuterade. Precis som tidigare frågade skoldirektören till slut om aspiranten hade några egna frågor. Då ställde rektorn samma fråga som den förra och skoldirektören svarade med samma motfråga: Hur var det i skolan där du jobbade senast?
Då tändes ett ljus i rektorns ögon och hen svarade: Det svåraste med att sluta i min förra skola var nog att föräldrarna var så fina. Det hade ett stort intresse för sina barns skolgång, de var intresserade och aktiva och alltid beredda att stödja mig som rektor och mina lärare. Hade vi utmaningar med något barn slog vi våra kloka huvuden i hop för att finna en så bra lösning som möjligt. Då svarade skoldirektören: Precis så är det här hos oss också. Jobbet är ditt om du vill ha det.”
