Ett nytt material för sexualundervisning för årskurserna 1 till 6 ska dels ge trygghetsfostran, och dels svara mot behovet av att tala om sex och pubertet också med yngre barn.
För äldre barn och unga i högstadiet och gymnasiet finns läromedel där sexualundervisning ingår, men för den yngre målgruppen har undervisningsmaterial så gott som saknats. Därför har Suss Åhman och Susanna Ruuhilahti, båda sakkunniga inom sexuell hälsa, tagit fram ett nytt material.
– Det baserar sig dels på vår egen tjugo år långa erfarenhet av sexualundervisning i skolor, dels på nya övningar som vi har testat på barn och unga, säger Suss Åhman, sakkunnig på Folkhälsan.
Orsaken till att det nu finns sexualundervisningsmaterial för så små barn som förstaklassare är helt enkelt att det finns ett behov.
– Man vet att ju tidigare man börjar tala om de här sakerna desto lättare är det, både för vuxna och för barn. Materialet går inte bara ut på sex, sexualitet är ett brett område hos oss alla. Det handlar också om bland annat känslor, puberteten, hur kroppen ser ut, sex i medier och hur man kan skydda sig från övergrepp.
Det handlar delvis också om trygghetsfostran.
– Vi hoppas att det här förebygger sexuellt utnyttjande genom att barnen lär sig skydda sig själva. Man måste förklara också för små barn att sex är bara för vuxna, att det är förbjudet för vuxna att ha sex med barn och också lyfta fram att var och en har rätt att skydda sig och respektera varandra.
Förstår lärarna och de vuxna som du har träffat det här behovet?
– Det finns en klart större förståelse i dag än för fem år sedan. Majoriteten förstår, dels har metoo-rörelsen hjälpt, dels har tidsandan förändrats. Men det finns de som inte känner sig bekväma att tala om sex med barn, de hör kanske till en lite äldre generation. Jag tror att det finns en oro bakom rädslan. Jag får ibland kommentarer som ”ska vi nu komma in och visa porr för barn”, men det är exakt motsatsen som vi ska göra.
För sent på femman
I materialet tas puberteten upp redan i årskurs 3 och 4.
– Det här är kanske något som är ett ställningstagande i vårt material. I de flesta skolor tar man upp puberteten på våren i femman. Det tycker vi är alltför sent, det finns flickor som får sin första mens före de har hört ett ord om vad det innebär. Många kommer i puberteten redan före våren i femman, och det här är ett sätt att både ge information i tid och att jobba mobbningsförebyggade på. Om man tar upp de här sakerna på ett mer allmänt plan blir den som det berör kanske inte så utpekad.
De största utmaningarna för de vuxna som har sexualundevisning, oftast lärarna, är att hitta de rätta orden, och att komma över en viss personlig tröskel, tror Åhman.
– De måste känna att det är okej att tala om de här sakerna, och det här materialet försöker ge väldigt konkreta tips. Vi har försökt ta upp ämnet på den nivå som barnet är på. Därför finns det olika material för olika nivåer, ett för årskurs 1 till 2, ett för årskurs 3 till 4 och ett för årskurs 5 till 6. Det är åldersnivåer som vi tycker att är lämpliga för att ta upp olika saker på, både när och hur och vad.
Också för föräldrar
Tanken är att vem som helst kan gå in och börja använda materialet rakt av. I materialet ingår övningar, exempelvis anvisningar om hur man gör och använder en gosevante, en gosefingerdocka, eller hur man håller en snipp- och snoppverkstad.
– Det handlar inte bara om att prata om saker och ting, utan också att få med känslan, som med en gosevante eller gosefingerdocka. Då tar man upp ömhet, kroppskontakt, och beröring och vikten av att ha den biten med. Snipp- och snoppverkstaden hör till bildkonsten och där är tanken att man både kan komma åt känslor och jobba med saker som kan kännas besvärliga för en del barn genom konsten, som är en annan väg in än bara genom information. Men man kan också ta in informationsbiten i samband med det här och fundera hur snippor och snoppar ser ut och fungerar, rent anatomiskt, sedan kan man leka friskt kring det här och kanske avdramatisera det hela.
I materialet finns också exempel på och miniföreläsningar om hur man kan prata med barn om hur bebisar blir till.
– Också föräldrar kan använda det här materialet, definitivt.
Malin Wikström, text • Terese Bast, illustration
Tidningen Hem och Skola 4/2019
