Tillbaka

Till dig som är distanslärare

2.4.2020 Till dig som distanslärare – goda råd för att dina elever och du själv ska orka

Lärare är fixare och tusenkonstnärer. Vi fixar det mesta, så också den här gången av nationell och global distansundervisning. Månaderna utan klassrum och närkontakt med våra elever tänjer och utmanar oss. Vi ska klara av den här distanstillvaron åtminstone till mitten av maj, nu handlar det mer om hållbarhet och inte om att överleva från dag till dag.

Distans skapar behov av närvaro. Distans kräver tydlighet och ramar. Här följer några råd jag samlat på mig i samarbete med mina studerande och kolleger, men också genom att samtala med egna barn och andra föräldrar.

1.De flesta elever uppskattar livemöten över nätet. Skapa fasta rutiner, ganska strikta mallar för när och hur länge ni möts. Se till att alla kommer till tals, om så bara genom ett “hej, jag är här”. Chattfunktioner är effektiva och mer diskreta alternativ till prat i mikrofon, speciellt om gruppen är stor. Håll hellre korta och intensiva möten, än löst sammansatta med tomt prat.

2.Ge klara och tydliga uppgifter. Undvik ett vagt verb som “berätta”, ifall det inte är en fiktiv eller verklighetsbaserad berättelse du efterlyser. Reflektera över vad eleverna verkligen ska göra, exempelvis beskriva, sammanfatta, jämföra, reflektera, diskutera, analysera.

3. Överväg rimligheten i att genomföra uppgifterna under lektionstid. Undvik alldeles för mycket arbete utöver den fasta lektionstiden. Elevens aktiva tid är betydligt mer komprimerad i distansundervisning, närundervisning innehåller ofta flera moment av pauser och passivt lyssnande.

4. Ge tydliga ramar för uppgiften: Hur lång tid ska den ta att genomföra? Vilken är teckenmängden? Genom att signalera åtminstone en gaffel med rekommenderad teckenmängd, så visar du vad du förväntar dig av ett svar. En del elever tycker att fem ord är en lämplig längd, medan de överambitiösa inte är nöjda förrän de skrivit två sidor. Alla mår bra av ramar.

5. Ge inte uppgifter som du inte klarar av att respondera på ett vettigt sätt. Att enbart få ett “ok” eller “bra” för en genomförd uppgift drar ner på motivationen. Många elever kommer att ge upp i längden. De flesta plattformar bjuder på alternativa sätt att respondera med snabbkommandon för kommentarer, färgkodningar eller inspelad röstrespons. Du som lärare ska naturligtvis också orka i längden. Olika former av kamratrespons kan också var en del av elevernas uppgifter.

6. Hitta på alternativa sätt att genomföra uppgifter. Nu översköljs många elever av klassiska skrivuppgifter av typen “svara på frågan”. Utmana dig själv och eleverna med exempelvis bild- eller filmuppgifter. Att leverera ett muntligt svar som röstinspelning är också tekniskt relativt enkelt. Här ska du som lärare tänka igenom responsen i förväg, att du själv överlever samtidigt som den inte blir ett minimalt “fint” eller “bra”.

7. Satsa på färre uppgifter av hög kvalitet med påföljande essentiell respons, än en massa små uppgifter. Tänk också på hur en arbetsdag ser ut ur ett elevperspektiv. Uppgifterna blir lätt många och utmattande om varje ämne levererar tio små uppgifter per lektion. Det blir en stor mängd på en dag, en hisnande mängd under en arbetsvecka.

Sänk kraven på att allt ska genomföras precis som det brukar i ditt klassrum. Fortsätt ta hjälp av varandra och dela material. Vi gör inte världens bästa skola för tillfället, men vi gör en tillräckligt bra skola. Och en sak är säker. Den finländska skolan är inte densamma efter de här månaderna. Lärare och elever återvänder med betydligt fler verktyg för skrivande, innehållsproduktion och lärande. Det inger hopp för en mer dynamisk och multilitterat framtid för den finländska skolan.

Annette Kronholm-Cederberg,
ordförande för Svenska modersmålslärarföreningen i Finland