16.9.2020. Den omtumlande våren medförde förändringar för många i arbetslivet och det gjorde det också för mig. Jag fortsätter fortfarande mitt arbete på deltid för Hem och Skolas projekt Varje förälder, men sedan augusti har jag också den ena foten inne i skolvärlden. Jag tog emot ett jobb som speciallärare i en åk 1-6 -skola, vilket har varit väldigt intressant.
I och för sig är det ingen ny arbetsuppgift för mig, men i jämförelse med tidigare erfarenheter som speciallärare har mycket förändrats. Inte i strukturerna, men i det egna tankesättet. När man så intensivt i nästan 2,5 år jobbat med föräldrasamverkan inom Hem och Skolas projekt påverkar det ens sätt att tänka. Att dessutom själv vara skolförälder, gör att man förhåller sig till samarbetet mellan hemmet och skolan mera flexibelt än förut. Jag har nu som lärare en större förståelse för att allt inte “går som i Strömsö”. Inte i hemmet, men kanske inte heller i skolan.
Skolan har varit tvungen att pröva sig fram genom okända marker hela våren och det är inte slut än. Det har varit en påfrestande tid för både lärare och föräldrar, men i bästa fall har det lett till ökat samarbete och förtroende. Föräldrar har uppskattat lärarnas försök till att hitta kreativa lösningar i princip på nolltid och lärarna har uppskattat föräldrarnas stöd till barnet under tiden för distansundervisning. Det har blivit tydligt att hemmet och skolan har ett gemensamt uppdrag; att ge varje barn de bästa förutsättningarna för framtiden. Vad som är bäst för barnet är inte alltid lätt att avgöra och för det krävs dialogen med hemmet. När vi arbetar tillsammans för vårt gemensamma uppdrag kan vi lyckas!
//Linda Björkgård
