29.9.2020. Jag är en stor vän av forskning och forskningsresultat. Hör mig ofta inleda en mening med ”Det finns forskning som visar…” När jag föreläser för blivande lärare brukar jag understryka hur viktigt det är att hålla sig uppdaterad när det gäller ny forskning inom sitt eget område. En liknelse som brukar gå hem är att en läkare idag knappast och förhoppningsvis inte opererar en blindtarm på samma sätt som hen gjorde för 30 år sedan.
Två av mina favoritforskare inom den pedagogiska forskningen heter Andy Hargreaves och Michael Fullan. Båda är professorer i pedagogik, den ena i Australien, den andra i Kanada. Tillsammans har de gett ut boken Professionellt kapital – att utveckla undervisning i alla skolor.
I boken presenterar de teorin om vilka beståndsdelar en professionell undervisning består av. I korthet ser det ut såhär. En professionell lärare besitter och investerar i tre olika sorters kapital som tillsammans utgör det professionella kapitalet; Det humana kapitalet, beslutskapitalet och det sociala kapitalet. Det humana kapitalet handlar t.ex. om att läraren kan sitt ämne, känner sina elever och vet hur de bäst lär sig. Beslutskapitalet handlar t.ex. om att en lärare skall kunna hålla en lektion utan att vara tvungen följa en lärarhandledning till punkt och pricka eller kunna svara på en svår fråga som handlar om sin profession utan att rådfråga sin chef. (Jämför med en domare som måste döma utan att bevisen är entydiga eller en läkare som måste göra en tolkning då hen undersöker en rad symptom).
Det sociala kapitalet existerar i relationen mellan människor. Ju flera människor i en gemenskap (skola eller daghem) som delar med sig av sitt kunnande, sin erfarenhet och sitt engagemang desto större sannolikhet är det att slutresultat blir bra. I en skola och i ett daghem är föräldrar en del av det sociala kapitalet. För att detta kapital skall ge utdelning behöver investeringar göras. En första investering är att lära känna varandra. Först då vi känner varandra kan vi ta tillvara varandras kunnande och erfarenheter. De informella träffarna mellan föräldrar och lärare förbises ibland i en värld där effektiviteten står högt i kurs. Vi tror ofta, helt felaktigt, att all tid måste användas effektivt till information. Men det är en chimär. Det allra viktigaste är, åtminstone till en början, de informella träffarna där förtroende mellan personal och föräldrar skapas. Där förtroendet finns, respekt och likvärdighet mellan personal och föräldrar, är grogrunden stark för lärande och trivsel.
Micaela Romantschuk
