19.1.2021. I egenskap av föreläsare förbereder jag en föräldrakväll på distans om barnens digitala spelande. Jag väntar med spänning på att deltagarna skall logga in och funderar på kvällens upplägg.
I Finland spelar 98 % av 10–70-åringarna digitala spel åtminstone nu och då. Men vi bekymrar oss ofta endast för barnens digitala spelande. – Vad beror det på?
Spelande väcker en hel del tankar och starka känslor hos vuxna. Vi vill alla att våra barn ska må bra, att de är trygga och att de har vettiga grejer att göra. För många vuxna känns spelande som något okontrollerbart, främmande och till och med skadligt.
Barn och unga spelar oftast för att det är roligt, avkopplande och att det är ett sätt att umgås med kompisar. Barn behöver egen tid då fantasin får flöda och spel kan ge dem den möjligheten. Efter en stressande skoldag behövs tid utan press och krav som andra ställer. I spelvärlden frågar ingen om du har ogjorda läxor eller påminner dig om att föra ut skräpet. Speciellt nu under coronatiden är det viktigt med (spel)vänner då barn och unga mera sällan än annars kan träffas fysiskt. Spelvänner är också riktiga vänner, de lyssnar på en och existerar trots att de inte sitter i samma soffa som man själv. De kan till och med vara bättre vänner en någon man känt länge och finns i ens närhet.
För oss vuxna ser spelandet inte alltid avkopplande ut då det är i full gång. Det hörs högljudda utrop då man vinner, förlorar eller hittar på nya sätt att göra grejer. Att lyssna på det här och samtidigt inte känna till det som händer i spelen kan göra oss vuxna oroliga.
Kommunikation med barnet eller den unga kan råda bot på förälderns känsla av otrygghet. En förälder som visar intresse för sitt barn ger också barnet trygghet. Det vi inte vet kan vi vuxna ta reda på. Vi behöver inte känna till alla spel i världen utan bara dem som vårt barn spelar. Vi kan börja med att fråga ”berätta lite vad som hände i spelet?” eller ”får jag sitta här och titta en stund”. Det ger barnen en känsla av att man förälder som bryr sig och visar intresse.
I stället för att endast räkna spelade timmar, skulle det vara viktigare att fokusera på frågan hur ditt barn mår. Om svaret är att barnet mår bra, kan du pusta ut. Barnens trygghet skapas till stor del av oss vuxna och vår närvaro. Våga vara närvarande även då ditt barn spelar dataspel. Att som förälder baka mockarutor inför en spelkväll med barnets kompisar är lika fint och värdefullt som att göra det inför ett idrottsevenemang. Bland annat det här kommer jag att tipsa föräldrar om under föräldrakvällen som strax börjar.
Annukka Såltin
Projektchef, Spelkunskap, Förebyggande rusmedelsarbete EHYT rf.
