Oron gnager och känslan av oskälighet är stark när jag sätter mig ner för att skriva den här kolumnen. Barnens och ungdomarnas idrotts- och musikhobbyer är på timeout, huvudstadsregionens gymnasier distansarbetar och ungdomsarbetslösheten är på en nivå som senast sågs under finanskrisen 2009. Det känns som om de unga skulle vara utsatta för sidotacklingar och trippingar från alltför många håll just nu.
Klockan är 8 och skolan är i full fjong. Vid pulpeten i klassrummet – alltså köksbordet i köket – sitter den enda eleven i en krokig ställning med den svarta tröjhuvan nerdragen över ansiktet. Huvudet hänger över telefonen, där hans lärare syns som ett lite suddigt 4 x 6 cm stort talking head i högra handen. På morgonen har jag tvingat sonen att klä på sig, borsta tänderna och gå den fem meter långa skolvägen till klassrummet (köket).
I snitt rörde barnen och ungdomarna på sig galet lite redan före coronakrisen. De senaste nationella Move-mätningarna publicerades i december och visar att uthållighetskonditionen hos pojkar och flickor i båda de undersökta årskurserna, alltså 5 och 8, stadigt har blivit sämre under de senaste fem åren.
Mätningen ser till bland annat uthållighet, snabbhet, styrka och rörlighet.
Uthålligheten hos de 105 000 elever som testades i höstas är på en nivå som kan orsaka problem för hälsa och funktionsförmåga hos en stor del elever.
Också rörligheten är erbarmlig i synnerhet hos gossarna. En tredjedel av pojkarna i femman har problem i övre kroppen och kan inte sträcka armen uppåt naturligt. En fjärdedel av pojkarna i åttan kan inte sträcka på nedre ryggen om de sitter på golvet med benen utsträckta.
Oberoende av när- eller distansskola så har barn och ungdomar rört sig klart mindre under coronaepidemin. Enligt UKK-institutets direktör, medicine doktor Tommi Vasankari kan det här leda till betydande olägenheter för folkhälsan i framtiden, eftersom ”att röra på sig är centralt för barns och ungdomars utveckling och hälsa”.
Också Olympiska kommittén har tillsammans med olika grenförbund slagit larm om begränsningarna i barnens idrottande i ett öppet brev till forsknings- och kulturminister Annika Saarikko. Vissa barn har föräldrar som uppmuntrar dem medan andra inte har det, polariseringen ökar. Och barn som nu slutar idrotta kanske aldrig börjar igen.
Inte bara idrotten är illa ute. Strukturella förändringar och besparingar har drabbat musikundervisningen i det som internationellt kallats Underlandet Finland under de senaste decennierna. 1 500 proffs inom musikvärlden uttryckte sin oro för nivån på den nationella musikundervisningen i en första koordinerad framtidsvision i december. Initiativtagare till Vision 2030 var dekan Kaarlo Hildén vid Konstuniversitetets Sibelius-Akademi och syftet är att säkerställa målinriktade och högklassiga musikstudier för alla. Inte så lätt att storsatsa på musiken just nu. Att motivera och lära barn och unga per knastrande videolänk med suddig kameraförbindelse klingar långtifrån klockrent.
Nina Winquist
Journalist, forskare, mamma och aktiv förälder
Tidningen Hem och Skola 1/2021
