Tillbaka

Idag berörs alla vuxna med barn av pride och hlbtiqa+-frågor

Behövde du googla för att ha koll på innebörden i rubrikens bokstavskombination? Det gör inget, det måste jag också ibland. Samma gäller prideflaggan, som med jämna mellanrum uppdateras till en ny tappning.

Som vuxen är inte det viktiga att detaljerat veta vad alla bokstäver och färgkombinationer står för, utan det viktiga är att ha koll på vad symbolerna innebär. För den unga som hör till en sexuell- eller könsminoritet handlar färg- och bokstavskombinationerna om representation, gemenskap och acceptans.

Ted Urho. Foto: Sofia Jern.

I början av året berättade våra vänner för oss att vårt gudbarn har valt ett nytt namn och identifierar sig som icke-binär. Då hen på våren fyllde år köpte min partner och jag en stor prideflagga i födelsedagspresent, och i gengäld fick vi se en mycket glad tonåring. I ärlighetens namn vet jag inte exakt vad det innebär att vara icke-binär, men det är ovidkommande. För mig som vuxen är det viktiga att stötta och uppmuntra mitt gudbarn, enligt bästa förmåga. Och ska jag vara ärlig, så tog det ett tag att få det nya namnet och pronomenen rätt. Och det kan få ta lite tid – ofta har den som kommer ut ur skåpet haft flera månader eller till och med år på sig att fundera på sin identitetsfråga. Då kan man också bjuda på en liten övergångsperiod.

Själv identifierar jag mig som en homosexuell cisman, en cisperson är alltså motsatsen till en transperson, och således en person som är i samklang med sin kulturs könsnormer. Mina pronomen är han, hans och honom. Den här typens presentation blir allt vanligare bland yngre samhällsmedlemmar, medan den hos äldre generationer kan väcka förvirring eller leda till åtlöje. Orsaken till att denna lilla mening är så viktig handlar om representation. Representation å sin sida handlar om vem som syns och vem som får komma till tals i samhället.

Då jag på 1990-talet var tonåring och varseblev min egen homosexualitet fanns det inte många förebilder, och de som fanns var antingen tragiska eller lyteskomiska. En gaykaraktär i en mainstreamfilm eller liknande serie var antingen någon man tyckte synd om eller någon man skrattade åt. Karaktärer som var lesbiska eller trans lyste kraftigt med sin frånvaro, medan trans- och homofobin frodades. Som tonåring älskade jag att asgarva åt Robin Williams i Mrs. Doubtfire, men nu som vuxen har jag svårt att se filmen utan att bli illa till mods.

Till uppväxten hör att spegla sig mot de övriga i gruppen för att hitta sin plats i samhället. Men vad händer med en människa, om den speglingen hela tiden säger att det du är inte är okej eller till och med fel? Jag kommer ännu ihåg då jag som barn slog upp ordet homosexuell i en uppslagsbok (visserligen från 1950-talet) och beskrivningen var ”onormal, sexuellt avvikande.” Jag är långt ifrån den enda som haft denna upplevelse, däremot har vi alla som gått igenom det fått göra det ensamma.

Det är just utanförskapet som gör att unga som hör till en sexuell- eller könsminoritet oftare lider av psykisk ohälsa jämfört med genomsnittet. För förutom allt det där andra man tänker på då man växer upp ,såsom utbildning, framtid, partners, så ska man navigera i en könsroll eller sexuell identitet som vissa delar av samhället belackar.

De symboler som vi under regnbågen använder oss av handlar inte om att vi vill vara extra och annorlunda, utan de handlar om att identifiera trygga platser och människor. Lite som den svenska flaggan på biträdets namnskylt ger oss svenskspråkiga i Finland en lite varmare känsla då vi handlar i affären. För mig har regnbågsflaggan samma effekt: Då jag besökte Amsterdam Pride för första gången 2013 blev jag helt till mig av hur många gaybarer, gaybarberare, gaymataffärer och gayveterinärer det fanns. Tills jag insåg att alla, oavsett sexuell läggning, flaggade för pride. Lite som när affärerna julpyntar. Då alla är med är ingen avvikande. Det var en fantastisk känsla att känna sig välkommen och att platsa in.

Att höra till en minoritet är roligt. Men att helt och hållet definieras av andra enligt det är inte roligt. Här tror jag att hlbtiqa+-personer och finlandssvenskar har en gemensam beröringsyta. Och det är här som du som förälder eller vårdnadshavare kan göra en skillnad. Det sätt du i vardagen bemöter hlbtiqa+-frågor i nyheterna eller populärkulturen påverkar hur ditt barn eller den du har vårdnad över tänker kring de här frågorna. Det kan vara något den som bor hos dig eller hens kompis funderar över.

Här nyligen berättade en av mina äldsta vänner för mig att deras son numera är deras dotter. Han gjorde inget större väsen eller problem av det, utan konstaterade att de som familj nu fokuserar på att skapa en trygg miljö för sin dotter. Sen är det upp till dig och mig att skapa en trygg värld för henne utanför hemmet. Att vara inkluderande kostar inget extra, men kan vara avgörande för en ung persons psykiska välbefinnande.

Ted Urho

Skribenten är pedagogie kandidat och har jobbat med hlbtiqa+-frågor i över 15 år och har föreläst i ämnet för unga i närmare tio år. Han tilldelades priset Årets Guldanka 2016, ett pris som Regnbågsallians Svenskfinland årligen delar ut. Till vardags jobbar Ted som verksamhetsledare för tankesmedjan Agenda.

Hlbtiqa+
Hlbtiqa+ är ett samlingsnamn för homosexuella, bisexuella, transpersoner, queera och intersexpersoner. H:et och b:et handlar om sexuell läggning, alltså vem man blir kär i eller attraherad av. T:et handlar om hur man definierar och uttrycker sitt kön. Queer kan röra sexuell läggning, könsidentitet, relationer och/eller sexuell praktik men kan också vara ett uttryck för ett kritiskt förhållningssätt till rådande normer. I:et handlar om att kroppen bryter mot normer kring kön. A:et står för asexuell, det vill säga att inte känna sig attraherad av andra, att inte känna sexlust eller inte känna sig intresserad av att ha sex. För en del personer är asexuell det ord man använder för att beskriva sin sexuella läggning. Ordet kan också användas som ett paraplybegrepp och då inkludera “demisexuell” – att känna sexuell attraktion till en annan person först efter att ett djupt emotionellt band har uppstått, eller “autosexuell” – att enbart vilja ha sex med sig själv. Pluset på slutet handlar om att inkludera alla dem, som inte känner igen sig i någon av de andra bokstäverna. Du hittar hela listan över begrepp här: https://www.rfsl.se/hbtqi-fakta/begreppsordlista/.

För finlandssvenskt hbtiqa+innehåll kan du följa Regnbågsallians Svenskfinland på Instagram eller Facebook