Två soliga aprildagar i Köpenhamn träffas den Nordiska kommittén för daghemsföräldrar, med representanter från Danmark, Norge, Island och Finland. Den andra dagen får vi lyssna till sociologen Maria Ørskov Akselvoll som berättar om sin forskning om samarbetet mellan hemmet och skolan, sett från föräldrarnas perspektiv. I början av föreläsningen visar hon en bild på sin dotter i ett luciatåg och berättar om sin egen föräldraroll. När hennes barn gick i skolan var hon en av de aktiva föräldrarna. Hon fixade och ordnade, mötte förväntningarna och gjorde lite därtill.
Maria vill synliggöra kraven som föräldrar ställs inför idag, krav som ingen annan tidigare generation har behövt möta. Pressen att engagera sig är hög och listan på saker som ska göras är lång. Hon menar att det är viktigt att inte skuldbelägga föräldrar som gör så gott de kan i ett hetsigt och prestationsinriktat samhälle.
Hon talar om vår tids intensiva föräldraskap som behöver förstås som ett strukturellt fenomen i en vardag med allt högre tempo och konkurrens. Digitaliseringen har bidragit till fler uppgifter på to do-listan. Mängden information som skickas via Wilma är ofta överväldigande och det finns ett antagande om att föräldrar har tid, även om många har svårt att få den att räcka till.
Maria talar om parental burnout, föräldrautbrändhet, som är typiskt för västvärlden och individualistiska samhällen. Föräldrar överöses med tips och råd. De är både sin egen lyckas smed och sina barns. Det kollektiva ansvaret blir alltmer individualistiskt.
Maria talar om att föräldrar behöver vara rustade med ett så kallat sociologiskt självförsvar, det vill säga att de kritiskt vågar granska de förväntningar och krav de ställs inför, och se dem som en del av samhälleliga strukturer. Maria menar att föräldrarna skulle behöva få göra mindre, aktivera sig mer sällan och att lärarna till större utsträckning skulle värna om föräldrarnas ork och tid. Det behöver finnas tydliga ramar om förväntningar och krav, kommunikationen ska vara tydlig och information om praktiska arrangemang ska vara konkret.
Det är inspirerande och intressant att lyssna på Marias föreläsning och hon öppnar upp många dörrar som kanske tidigare varit stängda. Det är ändå svårt att låta bli att undra – vad säger hon om faktumet att forskning visar att det finns positiva följder med samarbete och interaktion mellan skolan och föräldrarna? Maria håller med om påståendet, men menar att det är viktigt att problematisera samarbetet eftersom det finns föräldrar som upplever att samarbetet är tungt, att tiden är knapp. Det ska inte vara fel att säga att det är svårt att leva upp till de krav och förväntningar som samarbete mellan skolan och hemmet innebär.
Johanna Söderberg
Sakkunnig inom föreningsverksamhet, förbundet Hem och Skola
