I en artikel i Helsingin Sanomat den 17 september diskuterades kulturens betydelse för samhället och om det är möjligt att mäta kulturens värde på samma sätt som man gör med export.
Ekonomerna Sixten Korkman och Niku Määttäinen argumenterade för att det inte går att göra en direkt ekonomisk mätning av kulturens värde, men att det inte innebär att dess betydelse för samhället är mindre värdefull än exempelvis industrins.
Denna diskussion påminner mig om det pågående samtalet inom medborgarsamhället, alltså den så kallade tredje sektorn.
Det kan vara utmanande att mäta det direkta värdet av att föräldrar samlas och skapar en trygg gemenskap kring sina barn i skolor och daghem, eller att familjer med barn med funktionsnedsättningar får tillgång till rådgivning, kamratstöd och lägerverksamheter. Likaså kan det vara svårt att mäta värdet av pensionärers ökade känsla av mening och samhörighet tack vare pensionärsföreningar.
Jag håller med Korkman och Määttäinen: kulturens betydelse och värde för vårt samhälle är betydande, också om värdet är svårt att mäta i monetära termer. Precis samma resonemang gäller för medborgarsamhället.
Vi vet att varje individ behöver en känsla av tillhörighet, en gemenskap och en upplevelse av meningsfullhet i livet. Dessutom behöver många människor konkret stöd och hjälp med låg tröskel för att hantera sina utmaningar.
Medborgarsamhället har potential att erbjuda detta, men det kräver givetvis finansiering.
Och därför är det oroande att regeringen nu vill skära bort 100 miljoner euro från finansieringen till social- och hälsovårdsorganisationer. Det motsvarar en fjärdedel av den nuvarande finansieringen. En sådan omfattande nedskärning skulle ha allvarliga konsekvenser. Risken är hög att mattan helt dras undan för de grundläggande och viktiga tjänster som de här organisationernas tillhandahåller.
Begriper vår sittande regering vilken betydelse alla de här social- och hälsovårdsorganisationerna har för hela vårt samhälle? Inser regeringen vilket viktigt och brett spektrum av stöd organisationerna erbjuder?
Det är uppenbart att sådana här nedskärningar på sikt blir kostsamma för samhället. Försämrat mående och sjukdomar ökar när människor inte längre har tillgång till de stödtjänster som social- och hälsovårdsorganisationerna erbjuder.
Därför är det viktigt att varje beslutsfattare verkligen förstår konsekvenserna av nedskärningarna de klubbar igenom. Den som bemödar sig att analysera läget kommer sannolikt fram till en enkel slutsats:
Att upprätthålla stödet för vårt medborgarsamhälle betyder att man säkerställer ett välmående och hållbart samhälle för alla.
Micaela Romantschuk
Verksamhetsledare
Förbundet Hem och Skola
