Ska man tillåta telefoner i skolan, och ska de i så fall få vara med under lektionerna? Frågan borde egentligen handla om att lära sig kontrollera när och hur man använder sin telefon. Det säger Johanna Lindström som forskar i ungas medievanor.
– Jag ser både för- och nackdelar med att låta elever använda sina telefoner i skolan och diskussionen om telefoner i skolan är absolut relevant. Samtidigt behöver vi parallellt lyfta fram en mer allmän diskussion om att hantera medier överlag och sätta fokus på att eleverna själva ska lära sig kontrollera sitt mediebeteende, säger Johanna Lindström, universitetslektor vid Handelshögskolan vid Åbo Akademi.
Hon har i flera år forskat i ungas medievanor, skrivit en doktorsavhandling om ämnet och kunnat konstatera att unga ofta helt omedvetet tar fram telefonen då de egentligen ska göra annat.
Beteendet är rutinmässigt och upplevs ofta som både beroendeframkallande och distraherande. Det är helt enkelt svårt att låta bli sin mobiltelefon.
– Vi vet att hjärnan inte mår bra av att hela tiden skifta fokus. Att hantera flera parallella aktiviteter gör att vi blir trötta och presterar sämre. Dessutom blir vårt beteendemönster allt mer fragmenterat. Min egen forskning har visat att upplevelsen av koncentrationsproblemen många känner i dag hänger ihop med den massiva användningen av digitala verktyg, och att olika åldersgruppers användning av digitala medier egentligen inte skiljer sig nämnvärt längre.
Det jag reagerar speciellt på är att många unga uttrycker oro över hur svårt det är att koncentrera sig på det man egentligen borde göra. Man är alltså medveten om att telefonen är problemet, samtidigt är det svårt att lägga bort den.
Många vill begränsa användningen
I sin forskning har Lindström kunnat observera att många unga aktivt försöker kontrollera sin egen telefonanvändning exempelvis genom tidsbegränsningar. En del väljer att köpa väckarklockor i stället för att använda telefonens alarmfunktion, lämnar telefonen utanför sovrummet under natten för att få sova ostört, köper papperskalendrar och skriver egna läsordningar i stället för att använda den digitala kalendern i telefonen.
Det här är små delar av något man kallar digital metakognition som betyder att användaren blir medveten om sitt eget mediebeteende och som ett led i det här lär sig hantera sina medier.
Det är just det skolorna borde satsa på, menar Lindström.
– Det kan ta upp till tjugo minuter för hjärnan att hitta koncentrationen igen efter att man blivit distraherad. Om telefonen stör flera gånger under en lektion blir tiden eleven har att fokusera på en uppgift väldigt kort. Det är just därför vi behöver lära eleverna att utveckla egna strategier för att komma underfund med sitt eget beteende.
Gemensamma regler i klassrummet kan vara ett bra första steg men i längden är det egna strategier som behövs, och en del av det här arbetet börjar hemma. I yngre åldrar är föräldrarnas roll mycket viktig och därför borde också vi vuxna aktivt försöka fundera över vår egen metakognition och kanske ändra vårt eget beteende.
Ok, hur gör man det?
– Det är jättesvårt. Delvis hänger det ihop med att mänskligheten aldrig behövt hantera något liknande förut, vi vet helt enkelt inte hur vi ska göra. Det vi däremot vet är att våra hjärnor inte utvecklas i samma takt som teknologin, att vi är konstant överstimulerade och att det innebär utmaningar på många nivåer.
– Det vi kan göra är att uppmuntra unga att följa med sitt eget mediebeteende, för till exempel mediedagbok under en vecka. Det här brukar väcka tankar: Kan telefonen ligga i väskan till exempel medan jag tar mig till skolan, måste telefonen vara med då jag gör läxor eller då jag ska sova?
Att reflektera över hur vi fungerar, vilka faktorer och situationer som triggar oss att ta fram telefonen och på basis av det här lära oss att hantera vår medieanvändning kan vara nyttigt för de flesta.
Text: Catrin Sandvik
Läs också: Lektionerna blir bäst utan telefoner
