”När du får barn lär du dig mycket om dig själv”. Det här både hörde och läste jag på flera ställen när jag förra året ivrigt väntade på att bli förälder. Jag förstod nog inte riktigt vad det innebar då, men under mina månader som föräldraledig klarnade det.
Jag lärde mig att mitt hjärta kan fyllas med kärlek till en nästan obegriplig nivå och att den här kärleken dessutom ständigt växer. Jag lärde mig att sömnbrist gör mig seg som en sengångare men det behöver inte vara så farligt om den bara pågår under en period i livet. Jag lärde mig att det är klokt att sänka mina krav på ett ordningsamt hem när det finns en baby i familjen.
Jag lärde mig också hur viktigt det var för mig att träffa andra föräldrar i samma situation, att ta mig ut och delta i olika babycaféer och andra liknande aktiviteter med låg tröskel. Jag märkte hur oerhört mycket kamratstöd kan ge, särskilt i egenskap av att vara en av de första i min vänkrets att bli förälder. Att slå ihop sin babybubbla med andras gav perspektiv och var en skön omväxling till hemmamiljön.
Dessutom var frågorna kring babyvardagen många. Hur känns det? Vilka blöjor är bäst? Hur har ni återhämtat er efter förlossningen? Det var lätt att både hitta och dela gemensamma tankar, vilket gjorde det enkelt att komma nära andra föräldrar. Att vara ärlig och öppen föll sig naturligt tack vare de nya erfarenheterna, det nya modet och den nya sårbarheten. Det var skönt att röra sig i miljöer där ingen blev obekväm av babyskrik, nerspydda kläder och oförutsägbarhet. Och framför allt var det roligt att tillsammans med andra föräldrar se det underbara och ofta också komiska i vardagen med en baby.
Forskning visar att föräldrar känner sig alltmer ensamma och utmattning bland föräldrar ökar. I Hem och Skolas senaste dagisbarometer, som publicerades i våras, lyfte många föräldrar fram utmaningar som gäller ork, stress och hälsa. 56 procent av de som svarade på enkäten höll helt eller delvis med påståendet ”Jag har upplevt utmattning som förälder det senaste året”. Jag tror på att kamratstödsgrupper verkligen fungerar förebyggande och kan bidra till att bekämpa stora samhällsproblem såsom just ensamhet och utmattning.
Det är egentligen inte så mycket som krävs för att en aktivitet för föräldrar ska fungera: en arrangör, ett utrymme, en kopp kaffe, några leksaker till de små. Ett vänligt ansikte som möter en vid dörren.
Det är ändå viktigt att komma ihåg att kamratstöd inte för alla innebär att ta vagnen ut till ett nytt ställe, att omges av andra föräldrar och babyn. För en del kanske det bästa stödet är att tillbringa tid med de närmaste släktingarna, att delta i diskussionsgrupper på sociala medier eller att tala i telefon med en vän när babyn somnat. I Helsingin sanomat (12.5.2024) läser jag om utvecklingspsykolog Kaisa Aunola som betonar att det är viktigt att föräldrar inte känner sig pressade till att delta i arrangerade aktiviteter med sina barn. Det är viktigt att deltagandet ger mer än det tar. En baby utvecklas också utan den här typen av aktiviteter. Att sjunga för barnet hemma är inte sämre än att gå på musiklek, men press och för höga förväntningar på föräldraskapet utifrån kan öka föräldrars upplevelse av utmattning.
Vad man upplever som stöttande och stärkande som nybliven förälder är alltså individuellt. Det gäller att lyssna inåt och fundera på vad man behöver, vad som ger en energi. Det gäller att våga stanna upp, vara stolt över sig själv och ge sig själv en klapp på axeln för att ha klarat av den första tiden som förälder – en speciell tid som verkligen kan ge värdefulla insikter.
Johanna Söderberg, sakkunnig inom samarbete mellan hem och skola på Förbundet Hem och Skola
