Med jämna mellan rum läser man om föräldrar som har dåligt samvete över att de hämtar sitt barn sist på dagis (nu senast i Hbl 26.2). Föräldrarna vittnar om att de kan känna en press både från de andra föräldrarna och personalen och inte minst ifrån sig själva: Är jag en dålig förälder?
Att man både klarar av att sköta ett jobb en familj är inget vi ska ha dåligt samvete över. Det är ju något vi både uppmuntras till och behöver göra för att vårt samhälle idag ska fungera.
I stället för att spä på föräldraskulden borde vi som samhälle göra mer för att stötta föräldrar i deras vardag. Det handlar om flexiblare arbetstider, en bättre syn på föräldraskap i arbetslivet och att vi alla – pedagoger, arbetsgivare och andra föräldrar – slutar döma.
Det är också skäl att anpassa daghemmens öppethållningstider till föräldrarnas arbetstider. Det är dags att avdramatisera hämtningstiden och fokusera på det som verkligen betyder något: att barnen har det bra och att föräldrar får vara föräldrar utan skuld och skam.
Så nästa gång du ser en förälder som hämtar sist – ge en uppmuntrande nick i stället för en medlidsam blick. För det som verkligen avgör ett barns välbefinnande är inte när det blir hämtat, utan hur vi vuxna tillsammans hanterar situationen.
Micaela Romantschuk, verksamhetsledare Förbundet Hem och Skola
