28.9.2020. På hösten är det många föräldrar och föreningar som hör av sig till oss. Bland mejlen häromdagen fanns en hälsning från en ordförande som vi fått lära känna redan från början av vårt projekt. Hon har nu ”vuxit ur föreningen” då hennes egna barn lämnat grundskolan och det är dags för henne att ge över ordförandeklubban till någon annan. I styrelsen finns en pappa som gärna tar över och blir ordförande och alla valbara styrelsemedlemmar vill fortsätta. Att hitta ersättare för dem som står i tur att avgå verkar inte bli något problem, skriver hon.
I årets Volontärbarometer, en undersökning om ideellt engagemang som svenska Volontärbyrån gör varje år, tangeras detta då man konstaterar att uppfattningen att ”ingen vill engagera sig längre” inte stämmer. Det ideella engagemanget är stabilt, också bland yngre personer. Dessutom engagerar man sig helst i verksamhet som rör barn och unga.
Knappast går allt alltid som på räls i för-eningen ovan, men man står på en stabil grund. Föreningen är tydlig och transparent i sin kommunikation. Man vet varför man finns, och man berättar för medlemmarna vad man gör och vem man är. Det har blivit allt viktigare för oss att förstå vad det finns för syfte och mening med den förening vi engagerar oss i, samtidigt som vi åtminstone till att börja med vill ha tydliga uppgifter och ett tydligt ramverk för att veta vad vi själva kan bidra med. Föreningar som slarvar med det kan ha det svårare med återväxten.
Vi har fått delta på några av föreningens styrelsemöten och sett att styrelsen har roligt ihop. En entusiastisk styrelse inspirerar ofta andra till engagemang som i sin tur leder till bra verksamhet för medlemmarna. Diskussionen här har inte kretsat kring de föräldrar som av någon anledning inte möter upp. Däremot har föreningen funderat på vad de själva kan göra för att få fler med. Att göra på samma sätt om och om igen och förvänta sig olika resultat brukar bara leda till besvikelser.
Coronakrisen har åtminstone delvis helt förändrat förutsättningarna för föreningslivet. Kriser, katastrofer och prövningar på samhällelig nivå har dock ofta fungerat som en slags katalysator för engagemang. Kriser gör att många vill bidra och hjälpa till. Samtidigt har många föreningar varit tvungna att pausa sin traditionella verksamhet under krisen och nu när vi igen verkar gå mot striktare fysisk distansering blir det svårare att satsa på gemenskap och social sammanhållning som ofta är kittet i föreningslivet.
I mejlet berättar förresten också ordförande att de nu för säkerhets skull har en plan B för höstens verksamhet. Det är väl just det som gäller nu, att så gott det går försöka se till att man inte enbart ställer in, utan också ställer om, för att kunna upprätthålla en del verksamhet och inte tappa fart för att lättare komma igen då den värsta krisen är över.
Petra Högnäs
Projektledare för Hem och Skolas projekt Varje förälder.
