15.12.2020.
Tro, hopp och kärlek. Julprydnaderna som symboliserar dem lyser upp många fönster här i Österbotten under jultiden. Ankaret som symboliserar hoppet, står för något som verkligen behövs i dessa tider. Hopp att läget med Covid-19 ska bli bättre. Hopp att få träffa släkt och vänner, utan att vara rädd för att bli smittad eller själv smitta någon äldre. Hopp att familjer, barn och ungdomar klarar av denna dystra höst och står ut till att vårsolen börjar värma igen.
Jag har under hösten delvis arbetat som speciallärare i en skola och märkt att hopp behövs också i skolan. Det kan vara frågan om en elev som misslyckas gång på gång och kanske har förlorat hoppet att lära sig en sak. I värsta fall har eleven förlorat hoppet om att hen ens kan vara som alla andra. Det kan visa sig som uppgivenhet och ovilja att ens försöka. Då om någonsin behövs det just hopp.
När barnet själv håller på att ge upp behövs samarbete mellan hemmet och skola mer än någonsin. Då är det vi vuxna som ska inge hopp. Hur lätt det än skulle vara att gå med ner i den mentala gropen där barnet befinner sig, är det inte så man kan hjälpa. Läraren och föräldern måste fira ner ett rep och hoppas och tro att barnet tar tag i det. Då kan man inge hopp och tillsammans hjälpa barnet upp ur gropen.
Om du som förälder känner dig trött eller uppgiven, kom ihåg att be om hjälp. När du själv får hjälp kan du också bättre stöda ditt barn. Hjälp kan fås via kommunens familjearbete men det går också att söka samtalsstöd via kristelefoner, såsom Mieli Ry, som också betjänar på svenska.
//Linda Björkgård
projektplanerare i Varje Förälder och speciallärare
