16.3 2022. – Har ni några hjärtsjukdomar i släkten? Frågan ställdes under ett läkarbesök och jag blev så ställd att jag började skratta. Läkaren tittade på mig en stund och började skratta hon också.
Barnet som läkaren undersökte är mitt och adopterat. Adopterat på det sättet att det syns. Läkaren kände oss dessutom sedan tidigare så frågan om hjärtsjukdom for bara ur henne. Vilket i sig är vackert, hennes kvitto på att adopterade barn är precis lika mycket “egna” som hemgjorda barn.
Jag är tacksam över att våra barn, båda adopterade, har gett mig möjligheten att se många saker ur perspektiv som kanske annars hade gått mig förbi. Många av mina aha-upplevelser är kopplade till barnens skolgång.
“Vad i dig påminner om din mamma och pappa?” är en fråga bägge barnen fått i andra klass.
Problemet är inte frågan i sig, problemet ligger mer i att man i klassen bara gått genom fysiska attribut som hudfärg, färg på ögon och hår, längd och annat.
För barn som inte har en susning om vilka de biologiska föräldrarna är, kan det vara svårt att besvara frågan. I synnerhet då barnet vet att det självt på intet fysiskt sätt påminner om de enda föräldrar det i dagens läge har. För lite äldre barn är det kanske lättare att förstå att “påminna om” också kan handla om det inlärda, vanor och gester.
Barnen har också fått i uppgift att rita sina släktträd. Träden är fullständigt möjliga att rita, med allt från föräldrar till kusiner och mer avlägsna släktingar också i vår familj. För det barn som just då går genom en fas då det funderar på allt från varför de biologiska föräldrarna avstod barnet till vad som kunnat vara om inte adoptionen varit ett faktum kan släktträdet vara en känslig uppgift.
Den situation många känner igen, är firandet av mors- och farsdag på dagis och uppmärksammandet av de här dagarna i skolan. I takt med att familj som begrepp blivit bredare och rikare förs diskussionen dels om hur man kan bredda inkluderandet, dels om de här dagarna över huvud taget hör hemma i dagis och skolor.
Vi har varit öppna om våra barns bakgrund både i förhållande till barnen och till dagis och skolor och jag är definitivt inte den som kräver att utmanande skoluppgifter och högtider städas bort ur barnens vardag.
Så länge de ingår i skolgången är mitt önskemål att personal i skolan har en möjlighet att lära känna varje barn och har tid att ta del av det som är viktiga delar av barnens bakgrund. Det förutsätter en fungerande dialog mellan hem och skola och i den dialogen är min uppgift som förälder minst lika viktig som lärarens.
/Micaela Röman
Tvåbarnsmamma
Företagare, förtroendevald, journalist
