pennor 3
Tillbaka

Ingåförening satsar på läsning

Kyrkfjärdens skola ligger i Ingå kyrkby och har cirka 160 elever fördelade på förskolan och sex årskurser. Åsa Björne har varit ordförande i två år, och aktiv i styrelsen i ytterligare tre, och kommer nu att lämna över styrelsearbetet till nya krafter.


– Idén till Sagornas natt kommer ursprungligen från att Förbundet Hem och Skola för tio år sedan utlyste en tävling där föreningarna skulle hitta på något projekt som skulle stimulera till läsning. Då var det lokalföreningen här som kom på idén. De första åren ordnades en kvällstillställning för hela skolan med lästält, högläsning och skrivtävling och olika programpunkter. Det där har levt vidare, vissa år har det varit mer knutet till läsning, andra år till andra teman.


De senaste åren har man återigen satsat mer på läsning. Det är huvudsakligen föreningen som har stått bakom Sagornas natt, men för ett par år sedan involverades skolan mer.
– Jag föreslog att vi skulle göra en lite större grej av det hela och knyta samman Sagornas natt med skolans läsprojekt, och ha Sagornas natt som en avslutning på det.

Det här nappade lärarna och styrelsen på, och man sökte ekonomiskt bidrag som man också fick. För att genomföra Sagornas natt börjar föreningen söka bidrag ett år i förväg, och kvällen kräver en hel del planering, samt cirka 40 föräldrar som engagerar sig under kvällens lopp.

Satsat på skolbiblioteket

I år firades Sagornas natt den 9 november som en avslutning på skolans läsprojekt, som inleds efter höstlovet. Hem och Skola-föreningen har också bidragit till skolbiblioteket.
– Kyrkfjärdens skola lever väldigt trångt, under många år har det inte ens funnits ett eget rum för skolbiblioteket. Bokhyllorna har bara varit placerade längs väggarna i ett klassrum, och skolan har inte haft råd att förnya böckerna. I tre år har föreningen köpt in nya böcker för större summor.

Skolbiblioteket har under det förra läsåret varit placerat i ett litet klassrum som föreningen inredde, men fick flytta till ett utrymme utanför gymnastiksalen i år, på grund av att klassrummet behövdes.
– Nu finns alla böcker på samma ställe, där finns möbler som vi har skaffat och vi har gjort det lite mysigt. Att ha en undermålig bibba tyckte vi inte att var bra, vi ville satsa på den.


Annat som föreningen gör är att delta i en julmarknad och årligen ordna ett skridskojippo tillsammans med den finskspråkiga skolans föräldraförening. Föreningen har också bidragit med pengar till ett rastotek, där eleverna själva får ta ansvar och låna ut rastleksaker.


– Vi har också fått bidrag för rastoteket. I första hand får vi in pengar via stiftelser och fonder, via en liten medlemsavgift och via det som vi får in på julmarknaden och skridskojippot.


Hur engagerar ni föräldrarna i verksamheten?
– Till Sagornas natt behövs hjälp med marknadsföring, att ställa igång, baka och driva kaféet, hålla pysselhörna, fixa ansiktsmålning, bygga spöktunnel och hinderbana och övervaka allting under kvällen.


Till de andra jippona krävs också föräldrahjälp, men det är inte alltid helt lätt att engagera föräldrarna.
– Det har blivit lättare med åren, men det skulle vara lättare som arrangör att ordna allt om föräldrarna i god tid kunde anmäla om de har möjlighet att ställa upp.


Åsa Björne började sitt engagemang när sonen gick i förskolan.
– Jag var också klassförälder de tre första åren för att jag tyckte att det var viktigt att lära känna de andra föräldrarna och barnen. Det är absolut inte betungande, det är mer givande. När jag kommer hem från Sagornas natt vid tiotiden på kvällen och har varit där sedan ett på eftermiddagen är jag helt slut, men jag har en bra känsla efteråt, det är definitivt värt det.


Text: Malin Wikström,
Publicerad i Tidningen Hem och Skola 4/2018