En kall vinterkväll har vi stämt träff med en föräldraförening. Föreningen har kommit med i projektet Varje förälder som pilotförening och vill satsa på att nå fler föräldrar.
I styrelsen sitter föräldrar, elever och lärare. De tycker alla att uppdraget de fått är viktigt; föräldraföreningarnas syfte är ju bland annat att stärka gemenskapen och att främja elevernas välmående. När läroplanen dessutom säger att gemensamma aktiviteter och nätverk bland föräldrar stärker gemenskapen och stödjer lärarnas och skolans arbete, blir uppdraget rätt uppenbart. Föräldrar som engagerar sig för hela skolans bästa behövs för att barnen ska trivas och må bra.
Vi funderar på vilka aktiviteter föreningen kan ordna så att föräldrarna faktiskt ska känna att de kan göra en insats och vilka teman de ska satsa på om de bjuder in föreläsare till skolan. Energin är påtaglig och någon brist på mod och idéer råder inte.
Men när föreningen senare berättar om den föreläsning de ordnat får vi höra att endast en handfull föräldrar dök upp trots att temat var aktuellt och angeläget. Vi funderar på vad man kan göra om man ställs inför denna, trots allt, relativt vanliga utmaning? Det kan sannerligen tära på det egna engagemanget i fall man lagt ner stort arbete på arrangemangen men deltagarna uteblir.
Risken finns att man börjar prata om det som inte blev så bra i stället för att dela med sig av det som lyckades. Men vad händer om man i stället för att fokusera på dem som aldrig dök upp i stället lyfter fram dem som faktiskt var på plats. Om man kommunicerar vad som diskuterades på föreläsningen, vilka insikter man fick och hur nöjda deltagarna på plats i själva verket var. Lyckas vi skapa positiva berättelser om vår verksamhet samtidigt som vi är tydliga med vårt uppdrag har vi säkert lättare att få med deltagare nästa gång.
Vi kommer fram till att varje förälder borde ges möjlighet att få aktivera sig på något sätt, men att alla naturligtvis inte kommer att delta i allt som ordnas. I fall man inte deltar ska orsaken åtminstone inte vara att man inte vet vad som händer. Därför har vi bjudit in kommunikationsproffs till nästa träff med föreningen och vi får lära oss mera om hur vi ska skriva så alla förstår att det också gäller just dem, så att budskapet ska nå fram, samtidigt som vi klargör vilka frågor föreningen ska prioritera och driva framåt.
//Petra Högnäs Läs mera i Varje förälder-bloggen
Tidningen Hem och Skola1/2019
