Under höstterminen har sjuorna i Borgaregatans skola i Vasa lärt sig mer om psykisk ohälsa genom projektet Mera Tillsammans.
Borgaregatans skola är en av sex skolor som har deltagit i projektet Mera Tillsammans, som ordnats i föreningen FinFami Österbotten och Svenska Österbottens Anhörigförenings regi. I Borgaregatans skola valde man att rikta sig till sjundeklassarna. Tre av sjuorna, Shehinaz Al-Rajab, Alexandra Finne och Nova Fagerström, berättar mer.
– Vi har bland annat haft en temadag där olika grupper talade om olika teman. I en grupp var det till exempel både en som hade mobbat och en som hade blivit mobbad som berättade om mobbning från sina egna synvinklar, säger Alexandra.
Hjälpte kompis
Alla flickor har erfarenheter av psykiskt illamående i kamratkretsen.
– Jag har nog vänner som inte mår så bra, konstaterar Nova. Ibland räcker det med att man talar om illamåendet, men ibland måste man som vän också göra mer.
Vid ett tillfälle fick hon och en annan person veta att en kompis planerade att begå självmord.
– Det kändes som att det var vårt ansvar att göra något, eftersom vi var de enda som visste om det. Det var svårt, säger hon.
Flickorna tog kontakt med kompisens skola som ordnade så att hen fick hjälp och i dag mår kompisen bättre.
Alexandra minns en kompis i lågstadiet som filmade då hen skar sig själv och sedan skickade videorna till sina klasskamrater. För den personen handlade det om att få veta att klasskamraterna brydde sig.
Shehinaz berättar för sin del om en kompis som har problem hemma, som upplever att ingen bryr sig och alltid är negativ.
– Jag försöker själv vara positiv och fortsätta prata med den här kompisen, även om det kan kännas tungt då hen alltid är så negativ, säger hon.
Nova, Alexandra och Shehinaz är överens om att det märks att många mår dåligt. De tror att sociala medier spelar en stor roll i ungas illamående.
– Man jämför sig för mycket och vill vara lika bra som alla andra verkar vara, säger Alexandra.
Shehinaz fortsätter:
– Dessutom är det väldigt enkelt att skriva anonyma hatmeddelanden på nätet. Den sortens mobbning är svår för utomstående att märka.
Bästa tipset: Tala!
Möjligen håller tabut kring psykisk ohälsa att luckras upp något, i takt med att allt flera verkar må dåligt.
– Jag tror det ganska långt beror på personligheten om man vill och vågar berätta om sitt illamående eller inte, funderar Alexandra.
Alla tre tycker att det är ganska odramatiskt om någon går till en psykolog.
– Jag reagerar inte på något speciellt sätt om jag får höra att en kompis går till en psykolog, säger Shehinaz. Nova fortsätter:
– Att man går till en psykolog behöver ju inte betyda att man mår otroligt dåligt utan det kan också handla om att gå några gånger bara för att få hjälp att se saker från en annan sida.
Deras bästa tips för att hantera psykiskt illamående är helt enkelt att tala med någon man litar på. Våga tala om problemen innan de blir för stora och be föräldrar och kanske vården om hjälp ifall saker och ting inte blir bättre.
– Man kan också försöka fundera på varför man mår dåligt och om det finns något i situationen som man kan förbättra, konstaterar Shehinaz.
Mobbningen har flyttat till nätet
Lärarna i Borgaregatans skola är överens om att det psykiska illamåendet bland unga har ökat märkbart om man jämför med situationen för tio eller till och med bara fem år sedan.
– Det här märks till exempel på väldigt stor skolfrånvaro. Vi har elever som helt enkelt vägrar komma till skolan, säger lektor Anna Lena Björklund.
Skolgångsbiträde Nanette Westergård-Sjölund konstaterar att mobbning, som många gånger bidrar till psykisk ohälsa, ofta var mer påtaglig förr. Man hörde glåpord och såg knuffar och bråk.
– Nu har mycket av mobbningen flyttat till de sociala medierna där man sprider rykten och skriver elaka saker, säger hon.
Det gör att mobbningen är svårare att upptäcka för lärarna.
Marcus Sandås, som är timlärare, lyfter fram ett fenomen som lärarna nyligen har fått upp ögonen för:
– Då ungdomarna sällskapar är det numera tydligen nästan obligatoriskt att flickorna ska skicka lättklädda bilder på sig själva till sina pojkvänner. Då förhållandet sedan tar slut är det vanlig att bilderna delas och kommenteras på ett sätt som får flickorna att må dåligt, säger han.
Överlag hör sexuellt laddade frågor eller kommentarer från både bekanta och obekanta personer till vardagen på de sociala medierna.
– Som lärare kan vi inte styra vad ungdomarna gör på sociala medier, men vi försöker så ofta som möjligt diskutera respekt, självkänsla, hur man ska bete sig mot andra och att man alltid får säga nej, konstaterar Anna Lena Björklund.
Johanna Granlund, text och foto
Tidningen Hem och Skola 1/2019
