Hygienen ska vara i skick i ett skolkök, det är alldeles klart, förklarar hon. Men det är inget hinder för att ta med barnen i matlagningen.
I Silva kök i Kimitoön bjuder kökspersonalen in daghemsbarn och skolelever till skolköket varje vecka för att baka och hjälpa till med matlagningen.
Det är tisdag morgon klockan nio, och sex barn från Silva daghem i Kimitoön tågar in i skolmatsalen. Kosthållsföreståndare Hanna Lehtola tar emot dem, frågar om de har tvättat händerna och delar ut förkläden och skyddsmössor.
‒ Titta Hanna, jag har ninjaklänning på mig, säger en flicka.
‒ Titta Hanna, jag kan stå på ett ben, säger en annan.
Barnen känner redan Hanna Lehtola lite grann. Senast de träffades var strax före jul då de bakade pepparkakor tillsammans. Sedan hösten då bakmorgnarna infördes har barnen i Silva daghem och förskola alla fått besöka köket en gång. På våren blir det en bakmorgon till för varje grupp.
Den här dagen ska Lehtola och barnen baka semlor. Tisdag är soppdag i Silva och semlorna bjuds till ärtsoppan till lunch.
‒ Kommer ni ihåg varför vi har mössor på oss i köket, frågar hon.
‒ Så att man inte får deg i håret, svarar ett barn.
‒ Ja, det var ett bra svar, säger Lehtola. Och så att det inte kommer hår i degen.
Barnen ställer sig runt ett matsalsbord, strör vetemjöl på bordet framför sig och får sedan varsin degbit. De rullar först ut långa korvar som de sedan skär i bitar. Två stora plåtar fulla blir det.
Degen är lite kladdig, och Lehtola påminner barnen om att de inte får slicka på fingrarna.
‒ Hygienen ska vara i skick i ett skolkök, det är alldeles klart, förklarar hon. Men det är inget hinder för att ta med barnen i matlagningen.
Extra jobb, men givande
Den gemensamma stunderna med barnen i köket är helt och hållet kökspersonalens initiativ. Det är ingenting som hör till deras egentliga arbetsbild, utan det är extra arbete.
‒ Vi gör det för att vi tycker att det känns meningsfullt och roligt. Vi tycker att det är jätteviktigt att barnen får se varifrån maten kommer och hur skolköket fungerar, säger Lehtola.
‒ Jag upplever att många föräldrar i dag är väldigt upptagna, och inte riktigt hinner göra sådant här med barnen hemma. Visst kräver det lite extra av oss, men vi har ett jättefint köksteam som ställer upp och kan göra utrymme för den här stunden, säger hon.
Medan semlorna gräddas får barnen se sig omkring i köket. Lehtola påminner om reglerna – det är förbjudet att springa, i köket finns vassa saker och heta saker.
‒ Vad är det som luktar, frågar en pojke.
Det är förstås ärtsoppan. Sedan får alla kika i kastrullen med 80 liter ärtsoppa som puttrar. Lehtola visar också den vegetariska ärtsoppan som puttrar i en mindre kastrull, och en annan kastrull med grönsakssoppa för dem som inte tål ärter.
‒ Barnen frågar och undrar, och det blir trevliga små diskussioner om maten och om vad som händer i köket, säger Lehtola.
Sedan surrar timern och alla samlas runt ugnen.
‒ Pass på, säger Lehtola, och lyfter ut plåtarna med doftande, gyllenbruna semlor.
Före barnen går får de smaka varsin bit nybakad semla med smör på. Resten sparas till lunchen. Allt som allt har besöket varat en halvtimme.
Också skolelever med
Silva kök serverar både Silva förskola och daghem samt Amosparkens skola som ligger i samma byggnad. Kökspersonalen har inte bjudit bara dagis- och förskoleelever in i köket utan också skoleleverna.
En dag i veckan från halv nio till halv tolv kommer en handfull elever från Amosparkens skola och hjälper till med lunchen. De hjälper till med alla arbetsmoment, med att duka, tillreda och diska. Samtliga elever från årskurs ett till sex hinner med en kökstur under höstterminen och en kökstur under vårterminen.
‒ Det har fungerat jättebra, säger Lehtola.
Skolor och daghem kunde bli bättre på att involvera barnen. Kanske det skulle höja uppskattningen för skolmaten också.
Hon berättar att det har varit fint att se hur elever som inte presterar så väl i läsämnen i stället har varit väldigt duktiga och engagerade i matlagningen.
‒ Vi har försökt att också låta eleverna säga sitt, hur såsen ska kryddas och vad de vill ha på salladsbordet, säger hon.
Lehtola hoppas att hon ska kunna inspirera också andra skolkök att involvera daghemsbarn och skolelever i matlagningen.
‒ Alla skolor och daghem har inte egna tillredningskök, och där går det inte att genomföra på samma sätt, men det finns ändå alltid någonting att göra i köket. Och där tycker jag att både skolor och daghem kunde bli bättre på att involvera barnen. Kanske det skulle höja uppskattningen för skolmaten också.
Ibland är köket och daghemmet eller skolan som två skilda världar i en och samma byggnad, säger hon. Kökspersonalen känner inte barnen och barnen känner inte kökspersonalen. Det är synd.
‒ Jag tror att det är viktigt att barnen lär sig att det finns personer bakom allt det arbete som görs i skolan, och att de ser dem och ser varifrån maten kommer. Sedan tycker vi ju att det är fantastiskt givande att lära känna barnen också, säger Lehtola.
Pamela Friström, Text och foto
Tidningen Hem och Skola 1/2019
