25.3.2019
Hur motiverande är det att komma till möten, där man inte känner till ämnet ifråga och upplever att man inte har något att bidra med? Bloggens rubrik är ett citat från en dansk förälder, i en färsk publikation av danska undervisningsministeriet. De har skrivit en handbok för att stöda studiehandledare att bli bättre på att göra föräldrarna delaktiga i ungdomars studie- och yrkesval. Handboken baserade sig på ett projekt med syftet att utveckla och testa metoder för att involvera föräldrar i yrkesvägledningsprocessen.
I båda publikationerna fanns många tankeväckande saker, men jag tänkte lyfta fram några saker som handlar om varför föräldrarna inte kom på möten i skolan. En del föräldrar upplevde att möten är till för att skolan ska få fram sitt eget budskap, utan genuint intresse för förälderns perspektiv. En del deltog inte på informationsmöten för att inbjudningen gav ett väldigt högtravande intryck och det var otydligt om det var viktigt att delta. För någon förknippades möten med obehagliga känslor om sociala tillställningar, där man förväntades small talka med personer man inte kände.
Sedan fanns det föräldrar som hade en tillit till skolan och tyckte att skolan har expertisen att handha det här med yrkesvägledning. De tyckte att skolan och ungdomarna själva hade bättre koll än föräldrarna och att de därav inte hade så mycket att bidra med. Några till och med upplevde att det är bättre att hålla sig borta, i och med att skolan kanske inte skulle se dem som en resurs. De upplevde att deras närvaro skulle ge ett dåligt intryck, vilket kunde “smitta av sig” på barnet och påverka barnets möjligheter.
Jag hoppas att ingen förälder till ungdomarna i våra skolor behöver känna likadant som föräldern som citeras i rubriken. Det är viktigt att alla i skolan och alla föräldrar vet hur betydelsefulla de är för ungdomen och att skolan aktivt jobbar för en atmosfär där varje förälder känner sig välkommen.
//Linda