Tillbaka

Egna barn och andras ungar

16.4.2019

Fritjof Sahlström, dekanus för fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier vid Åbo Akademi, citerades nyligen i en artikel, där han bland annat sa ”andras barn är lika viktiga som våra egna”. Det här blev vi nyfikna på, så vi bokade in en intervju med honom för att få veta mera hur han ur ett vetenskapligt perspektiv ser på förälderns, men också kollektivets betydelse, för barns lärande.

Fritjof Sahlström, vad kan man göra för att vi också i framtiden ska ha en jämlik skola?

Det finns något som är jättehäftigt och fascinerande; det som är bra för andras barn är också bra för ens eget. Det som funkar bäst, också för de duktiga eleverna, är att få vara tillsammans med olika barn.

Även om man som föräldrar kanske kan tänka att mitt barn skulle ha de bäst i en klass där alla presterar ungefär lika som mitt, så har studier visat att mångfald inte är ett kunskapshinder. De länder som klarar sig allra bäst är de skolor som har en skola för alla, ett klassrum för alla, så som vi har i Finland. Man kan ta hand om sitt eget barn och barnets resurser på bästa sätt, genom att låta det gå i en klass där det finns en mångfald av barn. Mångfalden är faktiskt stödande och gör det möjligt för alla slags barn att klara sig.

“Det blir nog jätte platt att säga det, men det viktigaste man kan göra som förälder är att prata med sina barn…”

Fritjof Sahlström

Vad kan föräldern göra för att stöda barns skolgång?

Som förälder är man den viktigaste pedagogen för sitt barn, det måste man alltid komma ihåg. För att stöda sitt barn är det bra att ha ett förhållningssätt, där man tänker sig att sådant som man omges av i vardagen är något man kan lära sig om, prata om, benämna och beskriva. Det blir nog jätte platt att säga det, men det viktigaste man kan göra som förälder är att prata med sina barn och lyssna på vad de säger. Om man har möjlighet att spendera tid med barnet, till exempel vid gemensamma måltider, är det faktiskt sådant som stöder barnet att klara skolan. Man behöver inte krångla till det – det räcker att man berättar om något man själv är intresserad av och pratar om det med barnet!

//Petra och Linda