30.4 2019 ”Börja läsa till studentexamen under sommaren!”. – Hörde jag rätt? Sitter och skruvar på mig under mötet för blivande abiturienters föräldrar. En genomgång av olika måsten under perioderna under trean i gymnasiet får mig att ställa frågan när och varför gymnasiestudier blivit så krävande. Jag har vaga minnesbilder av min egen gymnasietid och av att jag absolut inte kom igång med läsande till studentexamen ens under jullovet. Den enkla förklaringen till uppmaningen att läsa redan under sommarlovet är att de flesta skriver sina första ämnen redan under treans höst. Det är säkert bra på sitt sätt då det fördelar trycket som tidigare satts på vårens skrivningar.
Men på min fråga på varför kraven idag verkar vara så stora så får jag inget direkt svar. Läraren vänder ryggen mot oss samlade föräldrar, tar pennan i sin hand och skriver ordet ”staten” på tavlan. Han förklarar att orsaken till att trycket ökat på dagens gymnasister beror på att gymnasiets läroplan ändrats och att den kommer att ändras snart igen. Universitetens och högskolornas antagning kommer i framtiden att till en mycket stor grad styras av vitsorden den unga fått i studentexamen och på många håll kommer man att åtminstone delvis frångå intagningsproven. Via dem kunde en ung tidigare kompensera sämre studentresultat med att flitigt plugga på inträdesförhöret. ”Nu har det trycket sänkts ner till gymnasiet”, förklarar läraren vidare. De här förändringarna gäller i all synnerhet de som går i gymnasiet idag, som inte kände till att systemet skulle ändras under deras skolgång. De kommer i kläm då de gjort val av kurser med ämnen som kanske intresserat dem, men som inte ger maximala poäng vid antagningen till fortsatt utbildning.
Vilket är då de vuxnas ansvar för att många gymnasieelever är stressade och mår dåligt idag? Det är vi föräldrar som skall värna om att de unga har en balans i sitt liv och att vardagen inte bara handlar om att plugga och prestera. Men det låter sig inte göras om systemet är uppbyggt så att det ställs orimliga krav. Det måste finnas utrymme för vila och chill i de ungas vardag. Det är inte rätt att från skolans sida skylla på ”staten”. Det är vi vuxna tillsammans i de ungas vardag som anlägger tonen i diskussionen om hur vi talar om skolarbetet och studentexamen. Att få höra av en rektor att man skall komma som sjuk till studentexamen låter oroande. Att höra att skolan reserverat sjukrum för dem som deltar trots att de är sjuka så att de kan lägga sig ner under dagen om de måste, låter makabert. Dagen för skrivningen tycks vara den allra viktigaste dagen i en ung människas liv. Skall det faktiskt vara så?
Oro och rådvillhet var en känsla som spred sig bland många av oss föräldrar i samband med mötet. Att de unga ska bränna slut sig och tappa geisten redan under gymnasietiden är fel. Vi vuxna måste se över strukturerna så att trycket på de unga minskar och verka för det i ord och handling både som rektorer, lärare och föräldrar.
”Sjungom studentens lyckliga dag, låtom oss fröjdas i ungdomens vår! Än klappar hjärtat med friska slag, och den ljusnande framtid är vår.”
Maarit Westerén
