Tillbaka

Fyra frågor om småbarnspedagogik i coronatider

14.4.2020. Hem och Skolas frågor besvaras av Mia Heikkilä som är biträdande professor i småbarnspedagogik vid Åbo Akademi.

Hur tycker du att personalen på daghemmet skall hålla kontakten med barnen som nu vårdas i hemmet?
Här tänker jag att det beror på vilken relation man byggt upp före coronakrisen utbröt, och hur man kommunicerade med vårdnadshavarna då. Det kan kännas naturligt att höra av sig till en del, och svårt att höra av sig till andra. Det är naturligt, men det man kan ställa sig frågan kring är varför det känns svårt eller lätt. Det mest rimliga är att ha gemensamma sätt att kontakta familjer, genom de kanaler som man använt tidigare. Barnens bästa behöver vara i fokus för kontakten. Kontakten ska heller inte ha ett kontrollerande syfte, utan vara pedagogiskt stödjande. Det kan handla om att ge input till föräldrar vad de kan göra med barnen, vad barnen tycker om att göra på daghemmet, tipsa om platser att leka utomhus eller tipsa om hur vårdnadshavare kan låta små grupper av barn träffas IRL eller digitalt.

Kan man skapa en digital gemenskap med barnen?
Jag ser absolut en fördel med att skapa en digital gemenskap med barnen, men det behöver var utifrån barnens önskan. De flesta barn som är i daghemsålder leker vad jag skulle kalla mulitmodalt, det vill säga med kropp, tal och gester som hjälpmedel i leken. Det kan vara svårt att skapa digitalt. Däremot kan man använda olika objekt i form av leksaker, böcker, eller liknande som samlingspunkt. I studier ser man att objekt är centrala i de flesta barns lekar. Att ses en kort stund i mindre grupper digitalt där exempelvis alla får berätta om sin nalle eller favoritbok kan fylla ett syfte och ge barnen en känsla av sammanhang som är viktig i tider då väldigt lite är som det brukar. Då kan till exempel personalen utgå ifrån vilka som brukar leka tillsammans och bestämma korta stunder att ses på digitalt. Det kan handla om några minuter för de minsta barnen, och kanske 5-10 minuter för de äldsta. Och att varje dag kan ha ett enkelt tema. Nyttan är att ge sammanhang, att visa att daghemmet finns kvar, att personalen finns kvar och att alla lever. Risker finns att många barn undrar över detta utan att kunna formulera det, inte minst när det i medierna är ett stort fokus nu på död och sjukdom.

På vilket sätt kan daghemmet stöda föräldrarna?
Föräldrar behöver stödas på alla tänkbara sätt. Det är mycket utmanande att gå från en vardag där man får gå till jobbet och vara ”en annan del av sig själv” och få personlig påfyllning, till en situation där man nu ska vara förälder och arbetande på samma fysiska plats och allt ihopblandat. Jag tänker på att föräldrar behöver sänka ambitionerna både privat och på jobbet, och acceptera att det inte går att prestera som man kanske egentligen vill just nu. Föräldrar kan sikta in sig på en förmiddags- och/eller en eftermiddagsaktivitet som man själv också tycker är rolig, eller i alla fall nästan, och så kan den vara kort eller lång beroende på dagsformen. Det behöver inte vara stora saker för barn – för de flesta barn tycker om att bara vara med sina föräldrar utan stress och prestation som komponenter. Här kan daghemmets personal kanske ge tips på vad sådana ”små” saker kan vara – själv är jag en vän av trolldeg i alla former. Lagom klottigt och ändå roligt. Daghemmen kan också distribuera till exempel ”veckans gympaprogram” som alla exempelvis kan göra kl 9 hemma, boktips att läsa kl 13, veckans utelek och middagstips enligt daghemmets kock så att familjer både kan få hjälp i att skapa rutiner och kontakt med daghemmet.

Hur kan daghemmets pedagoger stöda familjer med utmaningar och svårigheter?
Jag tänker att det behöver vara möjligt att låta barnen vara på daghemmet nu och då i mindre grupper och helst utomhus. Det lugnar ner situationer för alla inblandade. Det är ju inte möjligt på alla ställen, men här kan jag inte nog tydligt poängtera att man inte är en sämre förälder för att man behöver en paus från både sitt barn och föräldraskapet. Det är svårt att räcka till. Om det inte är möjligt så är det lättare om man som förälder kan dela tankar med andra föräldrar. Här kan daghemmet uppmana föräldrar att ses i lekparken i mindre grupper. Att kanske underlätta för föräldrar att få kontakt med varandra genom whatsapp-grupper eller facebook-grupper, men att ändå inte ses för många på en plats är väl en allmän uppmaning just nu. Går det inte att ses kan man som familjer kanske ses över google hangout, skype eller Teams även om det blir rörigt och lite ostrukturerat.

Mia Heikkilä
Bitr professor i småbarnspedagogik
Åbo Akademi, Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier