I Ytternäs skola i Mariehamn satsar Hem och Skola-föreningen på återkommande verksamhet. – En fungerande verksamhetsplan är nyckeln till en självgående förening, säger ordförande Markus Åkerfelt.
Ytternäs skola i Mariehamn är en av tre lågstadieskolor i staden och är en skola med cirka 300 elever i klasserna 1 till 6.
– Det gäller att ha kontinuitet och återkommande verksamhet som fungerar, säger Markus Åkerfelt.
Han är med i styrelsen för tredje året i rad och andra året som ordförande. För att verksamheten ska fungera samarbetar man med andra samhällsaktörer.
– Vi har ett gott samarbete med Mariehamns stads friidrottsledare. Hem och Skola-föreningen bidrar med en lokal, och en gång i veckan drar en ungdomsledare från staden fysisk aktivitet i Häftis, som riktar sig till treor och fyror. De har inte någon eftermiddagsverksamhet, och därför riktar sig verksamheten till dem.
Föreningen samarbetar också med Lions-föreningen i staden.
– Äldre pensionerade män har läxläsning i biblioteket en gång i veckan, två timmar efter skoldagen. Det har fungerat bra.
Läsnatten lockar
Annan återkommande verksamhet är Läsnatten, som ordnas i början av året i samarbete med bibliotekarierna.
– Det är en natt där elever får sova över i skolan och låna biblioteksböcker och vara uppe hur länge de vill. De sover där, och vi bjuder på kvällsmål och frukost för alla som vill delta, både elever och föräldrar.
Varje barn som stannar över natten måste ha en ansvarig förälder under evenemanget. Det behöver inte vara den egna föräldern, utan kan vara någon annans. En förälder kan ha max fem barn som den är ansvarig för.
– Vi har full koll och räknar in och ut hur många vi har i lokalen, framförallt om det skulle hända en olycka måste vi ha koll på säkerheten.
Läsnatten ordnades i februari det här året, och då deltog cirka hundra personer.
– Förstaklassarna är inte med på Läsnatten. Det har visat sig att det är lite för tidigt för dem att sova borta hemifrån. Ettorna har i stället ett annat evenemang. Vi bjuder alla ettor på en middag i samarbete med skolköket. Då får eleverna visa sina föräldrar skolan och också uppträda med program.
Varje vår blir också de blivande ettorna inbjudna till ett evenemang i maj, då får de träffa lärare och blivande klasskamrater.
– Eleverna har försäljningsverksamhet samtidigt, femmorna håller i det och samlar in pengar till sin klassresa som de gör i sexan.
Också sexorna får träffa sina blivande klasskompisar under vårterminen, eftersom de byter skola när de börjar sjuan.
– Det är ett samarbete med Övernäs Hem och Skola-förening i Mariehamn som går ut på att de som ska gå ut sexan träffar dem som ska gå ut sexan i Övernäs.
Inga onödiga möten
Kontinuiteten är något som Åkerfelt återkommer till.
– Man behöver inte göra det så krångligt. Vi ser på fjolårets verksamhetsplan, och ser vad som har fungerat i den. Vi har inte så himla många möten i styrelsen, eftersom folk är upptagna. Vi har inte möten för mötenas skull, som en del föreningar har.
Har man lite ordning och en bra verksamhetsplan kräver föreningsarbetet inte så mycket.
Ett råd har Markus Åkerfelt att ge andra föreningar.
– Det gäller att undvika att byta ut allt för många i styrelsen samtidigt, då tappar man kontinuiteten.
Efterlyser aktivare föräldrar
Att engagera andra föräldrar i föreningsarbetet upplever Åkerfelt att inte är helt lätt.
– Vi har inte begärt så mycket av föräldrarna eftersom de är inte så snabba att hoppa på grejer. Å andra sidan fick vi hjälp av en en förälder som är en lokal konstnär inför vårfesten med att dekorera skolan, så visst får vi hjälp också. Föräldrar är säkert upptagna, men de skulle gärna få ta mer egna initiativ och vara mera på.
Markus Åkerfelt har själv två barn som går i skolan, och han ser det som självklart att aktivera sig.
– Jag känner att folk har tappat intresset för ideell verksamhet, man har blivit lite självupptagen. Jag tycker att man måste ge lite också, inte bara få.
Att ha ett gott samarbete med skolan är viktigt, något som föreningen har.
– Förutom en bra dialog gäller det att vakta på att ungarna har det bra, inte bara egna barn, utan också andra vars föräldrar inte är de som vågar eller vill tala. Då måste vi i föreningen föra deras talan.
Tidningen Hem och Skola 2/2020. Text: Malin Wikström • foto: Markus Åkerfelt
