27.4.2020. Där sitter de nu vid varsin dator och handleder eleverna. De talar lugnt med mjuk röst och verkar ha all tid i världen. Ingen brådska någonstans. Vi fixar det här. Jag kan känna den fina stämningen sprida sig in till mitt rektorskansli, som ligger alldeles intill. Det har varit telefonsamtal till en del elever redan tidigt i morse och nu är det videosamtal via Meet som gäller. Vilket fantastiskt jobb dessa assistenter gör. Och vilken stolthet jag känner över att vi kunnat ordna det så här bra för våra elever!
Dom har många olika namn; assistenter, biträden, skolgångshandledare. Här i Vanda kallas de allmänt för biträden, men jag väljer ändå att skriva om assistenterna.
Då nyheten om en skolstängning kom i medlet av mars, så kändes det osannolikt att vi skulle kunna sysselsätta våra assistenter. Tänk så fel jag hade ändå! Efter ett par veckors velande från stadens sida kom budet om att assistenterna kan jobba vidare i enlighet med sin anställning ifall de kan stöda de mest behövande.
Sagt och gjort. Assistenterna var villiga att ta på sig ett handledaransvar och ett schema gjordes upp för var och en. För en assistent blev det 18 olika programpunkter insatta per vecka. I ett annat schema har assistenten öppen linje till vissa elever kl. 9-13 varje vardag. Det har också blivit tekniskt stöd, gruppsamtal, att lyssna på elevernas läsning och att hålla kontakt med föräldrar kring praktiska frågor eller material som behöver avhämtas från skolan. Allt det här sköts ändå i nära samarbete med den ansvariga läraren och enligt det program som läraren gjort upp.
Där hörs assistentens bestämda tonfall: ”Nu ska ni båda lyssna riktigt noga en stund!”
Responsen har varit riklig och odelat positiv. Eleverna har känt sig sedda och hörda och de har vågat ställa frågor och be om hjälp. Lärarna, som känt sig otillräckliga, vet nu att eleverna verkligen får hjälp och de är oändligt tacksamma för att vi fått behålla assistentresursen. Från föräldrarna har det kommit många tack, både till mig som rektor och direkt till assistenterna. De föräldrar som övervägt att trots allt hämta barnet till skolan har fått stöd och hjälp och kunnat hålla barnet där hemma i alla fall, tack vare assistenternas extra stöd.
Att eleverna fått jobba tillsammans med skolans vuxna över nätet har troligen haft en större betydelse än vi kanske kunnat ana. Utan den kontakten skulle skolgången mer ha känts som en massa läxor som aldrig verkar ta slut.
I skrivande stund vet jag inte ännu när skolan öppnas för alla. Jag är ändå övertygad om att vi på just den här punkten går stärkta ur coronakrisen. Assistentrollen, som redan varit fungerande hos oss har ytterligare stärkts!
I det här sammanhanget passar det ännu att lyfta en annan ”extra vuxen” i skolan. Jag tänker då på vår skolfarmor. Då skolan stängdes ville hon gärna förvandlats i till en digital skolfarmor och så blev det. Hon håller nu, efter att vi först kartlagt intresset bland föräldrarna, sagostunder via Meet för de yngsta så att föräldrarna kan få en lugn stund för sina egna sysslor.
Och nu undrar du kanske hur jag tänker om lärarna och deras insats just nu. Jag har många funderingar även där, men det är en annan historia.
Assistentens röst hörs igen: ”Vi slutar nu, men om du har frågor så kan du ringa…”
Mia Förars-Pöytäniemi
Rektor
Dickursbys och Västersundoms skolor
