Vilka gränser ska föräldrar sätta för sina barn och smarttelefoner? Oavsett vilka gränserna blir är det viktigaste första steget att föräldrarna träffas och kommer överens om gemensamma spelregler.
När många familjer i klassen följer samma regler minskar risken för att någon känner sig utanför, eller att det blir en Men-alla-andra-får-diskussion.
Räcker inte begränsad skärmtid?
Många myndighetsrekommendationer kommer med slutknorren att det är föräldrarna som ska säkra en balans mellan skärmtid och lek, motion, läsning och så vidare. Problemet är att det i praktiken är mycket svårt att begränsa skärmtiden, att ta sig förbi olika hinder på telefonen är inte svårt.
Då är det mycket bättre att hela klassen eller förskolegruppen har gemensamma regler. Men de reglerna kan bara sättas upp om föräldrarna för en diskussion sinsemellan och fattar ett gemensamt beslut.
Det finns alternativ
Reflexmässigt kanske vi vuxna tror att barn löper risk att hamna utanför om barnen i förskolan eller på ettan inte har en smarttelefon och till exempel WhatsApp. Men i den åldern klarar man sig bra utan en mobiltelefon med Internet. Föräldrar som vill kunna följa med var familjen finns kan överväga en GPS-klocka.
Visst går att komma med argument för att ge ett barn en smarttelefon, men det tyngsta motargumentet är:
Om vi som är vuxna har svårt att lägga ifrån oss telefonen, hur svårt är det inte för ett barn? (På tal om argument gillar vi den här engelska Frågor & svar-listan)
När är tiden rätt för en smarttelefon?
Frågan är omöjlig att svara på. Alla tycks vara överens om att barn mår bättre utan smarttelefon och sociala medier, men efter det går åsikterna isär: 10 år? 14 år? 16 år? 18 år?
I väntan på klara rekommendationer från Institutet för hälsa och välfärd säger vi på Förbundet Hem och Skola:
Varje barndomsår utan en smarttelefon är hemåt.
